Tuppluren gör comeback

Foto:Malin Wigren På Jobbet

Spanien gav siestan ett ansikte, men nu har den officiellt avskaffats. Samtidigt upplever tuppluren på arbetstid en renässans hos nytänkande företag som vill öka sin kreativitet.

DELA MED DIG

Så är siestan föråldrad eller rentav hypermodern?

Din kurrande mage bokstavligen skriker efter mat när klockan börjar närma sig lunch. Och vad passar bättre än den där rejäla kinabuffén runt hörnet som inte bara är billig utan även mättande? Det känns jättefint till dess att du sätter dig i kontorsstolen igen. Då kommer den smygande, den där lömska saken som går under namnet paltkoma. Huvudet känns tungt, ögonen sluts och innan du vet ordet av
sitter du där och sover på jobbet, något som inte ses på med blida ögon av varken chefer eller medarbetare. Känns det bekant?

De flesta har väl någon gång kommit i kontakt med den sydeuropeiska siestan. Det kan handla om att det är svårt att få tag på sina affärspartners mellan två och fem, eller att man på semestern helt plötsligt inte kan köpa den där drickan eftersom snabbköpet har bommat igen under ett par timmar. För mig var siestan ett sommarfenomen som hörde till semestern lika mycket som sol, värme och bad. Visst kunde det vara svårt att acceptera som rastlös grabb, men faktum är att siestan fyller flera viktiga funktioner.

Den grekiska professorn Dimitrios Trichopoulos vid Harvarduniversitetet genomförde en studie på 23 000 greker och kunde konstatera att de som tog en halvtimmes tupplur efter lunch tre gånger i veckan löpte betydligt mindre risk, 37 procent, än andra att drabbas av stressrelaterade hjärtsjukdomar. Människokroppen går igenom två cykler med två dippar varje dag. En av dessa dippar inträffar för de flesta människor alldeles efter lunch, den andra vid läggdags. Genom att ta en tupplur efter maten får kroppen en chans att sänka pulsen och blodtrycket, en slags omstart helt enkelt. För att ha maximal effekt ska tuppluren inte vara längre än 20-30 minuter. Sover man längre går man in i en djupare sömn och de uppiggande effekterna av tuppluren går förlorade.

Ett annat skäl som siestaländerna brukar framhäva är baserat på klimatfaktorer, det vill säga hettan. I de flesta varma länder är siestan nästan ett måste, inte minst för branscher som främst verkar utomhus, till exempel byggbranschen och lantbruket. Eftersom temperaturen i många länder närmare ekvatorn kan skjuta i höjden mitt på dagen finns alltid risken för uttorkning och värmeslag. Genom att låta bli att jobba under siestan undviker man den allra varmaste perioden som oftast inträffar mellan klockan 13 och 16.

Men det är inte bara i varma länder som siestan har varit vanligt förekommande. Innan den industriella revolutionen var det vanligt att man sov en stund efter maten även i norra Europa. Då handlade det främst om att orka vara social. Genom att sova efter lunchen vaknade man pigg och hungrig lagom till den stora kvällsmiddagen som också var dygnets sociala höjdpunkt. Eftersom man också gick upp vid soluppgången för att jobba långa, slitiga timmar var en tupplur nödvändig för att återhämta sig.

I dag är det många länder utanför Europa som praktiserar siestavarianter. I Kina och Taiwan är det obligatoriskt med en liten lur efter lunch i alla skolor. Då släcks lamporna och man får inte göra något annat än att vila. Siesta förekommer också i det kinesiska näringslivet, då i en förlängd form (cirka två till tre timmar), wushui, som till och med är lagstadgad. Även i Sydostasien, Australien, Nordafrika och i många sydamerikanska länder är långa luncher med eller utan en liten tupplur en del av det dagliga livet. Det gäller även i länder som Argentina som inte har ett utpräglat varmt klimat.

Och fler länder ansluter sig till trenden att sova mitt på dagen. När konkurrensen bland företagen hårdnar ser allt fler företag siestan som ett sätt att maximera effektiviteten. Power naps, schemalagda sovpauser ungefär som på dagis, ska få medarbetarna att prestera mer och bättre. I Japan har många företag vilorum eller skrivbordskuddar som medarbetarna kan använda efter lunchen. Där är det också accepterat för chefer på höga positioner att ta en kort tupplur även under möten. Inemuri kallas det fenomenet som är en oskriven regel underförstådd av alla. Även i USA har trenden börjat sprida sig och till och med blivit en affärsidé. Företaget PowerNaps Sleep Centers Inc har utvecklat ett koncept där trötta arbetare kan knalla in och betala per minut för att få vila ut i något av temarummen.

Hur ser det då ut i det land vi allra mest förknippar med siestan? Konstigt nog håller trenden på att skifta i det tidigare så
siestaförespråkande Spanien. Där avskaffades den lagstadgade siestan för offentliganställda för drygt två år sedan efter en hård lobbykampanj från organisationer inom näringslivet. Då beräknades siestan kosta upp till åtta procent av bruttonationalprodukten. Den ökade internationaliseringen i Spanien var en annan bidragande faktor. Genom att avskaffa siestan för myndigheter underlättade man för internationella samarbeten som annars tvingats anpassa sina arbetstider efter siestavana spanjorer.

Min kusin Sergio Guerrero Dualde, 29 år, kommer från den spanska staden Valencia och jobbar nu som ingenjör. Han har vuxit upp med siestatraditionen som nu är på väg att försvinna i många regioner, inte minst i storstäderna och de industrialiserade områdena.
– Det fanns flera anledningar till att vi hade siesta här i Spanien. Framför allt är det en tradition som sträcker sig bakåt till den tid då man jobbade mycket ute i solen. I dag ser det helt annorlunda ut på arbetsplatserna. Bara en sådan sak som luftkonditionering gör att värmen inte längre är en faktor.
På Sergios företag har man därför avskaffat siestan.
– Vi har valt att enbart ha en timmes lunch för att komma hem tidigare på kvällarna. Nu kommer vi hem runt 18-tiden i stället för 20-21 som tidigare. I stället för att åka hem och äta lunch äter vi på någon restaurang eller bar i närheten av jobbet. Men det gäller inte överallt. På min brors arbetsplats har de fortfarande två timmars lunch för att de ska hinna hem och sova en stund efter maten. Naturligtvis kommer de hem senare också.

Sergio tror dock inte att siestan kommer att avskaffas helt.
– Den utåtriktade sociala kulturen i Spanien gör att många föredrar att ha längre luncher för att kunna äta i lugn och ro med affärskontakter eller med vänner.
En annan aspekt som talar för siestan är något som vi djupfrusna nordbor kanske borde tänka på, åtminstone på vintern när det är mörkt större delen av dygnet.
– Tidigare så började man väldigt tidigt och jobbade sent in
på natten. Då fyllde siestan en social funktion eftersom den gav
arbetarna möjlighet att få ett par lediga timmar att njuta av dagen och solen.

En annan som har siesta på sitt företag är min bror, Carlos Guerrero, som efter sin magisterexamen i ekonomi flyttade till Spanien för att jobba som controller på ett av regionens största företag inom byggutrustning. Där är siestatraditionen stark bland de 250 anställda. För honom är det stor skillnad vad gäller arbetstider och flexibilitet jämfört med hans förra jobb som controller hos verkstadsjätten ABB.
– Vi har två timmars lunch plus en halvtimmes fika som läggs på arbetsdagen som är åtta timmar. Men det förs just nu diskussioner om vi också ska gå ner till en timmes lunch för att komma hem lite tidigare.
Carlos brukar försöka ta sig hem för att sova en liten stund efter maten.
– Det blir ofta en liten tupplur på 20 minuter innan det är dags att ta sig tillbaka till jobbet. Jag tycker att det är ganska skönt, men å andra sidan kommer man hem senare, vilket kan vara lite opraktiskt. Det är väldigt olika hur folk gör här i trakten. Vissa jobbar mellan 10 och 14 för att sedan ta två timmars lunch innan det är dags att bege sig hemåt igen vid 20-tiden. Andra jobbar precis som i Sverige. Under somrarna väljer vissa företag att
införa en arbetsdag utan lunch, mellan 8 och 15, för att man ska hinna få mer fritid.
Carlos menar att den allmänna tendensen går mot att ha kortare luncher och arbetstider som liknar de vi har i Sverige.
– Jag tror att det har att göra med att allt fler ungdomar flyttar till storstäderna för att hitta jobb. Då har man kanske inte det
sociala skyddsnätet som föräldrar och släktingar när det gäller exempelvis barnpassning. Dessutom har man ofta långa pendlingstider i Spanien vilket gör att arbetsdagarna skulle ta nästan all tid om man dessutom skulle ha en siesta på det.

Det är inte bara i Spanien som internationaliseringen har drabbat siestan. Även i Mexiko har siestan för de cirka 1,5 miljoner
offentliganställda avskaffats för att anpassa sig till omgivningen. Kan det vara så att den traditionella siestan är på väg ut till förmån för den företagsanpassade powernapen? Att hetta och socialt umgänge inte längre är skäl nog att ha en tvåtimmarslunch, men en kvarts sömn vid skrivbordet blir till en företagsekonomisk vinst? Hur framtiden för siestan ser ut är svårt att spekulera i. Om ett par år kanske det blir spanska turister som får vända på klacken när de försöker posta ett vykort från Stockholmsbesöket mitt på blanka dagen ...